Efter bra väder blir det dåligt väder. Efter dåligt väder blir det bra väder.

Ännu ett gäng Kanadadagar har susat iväg i 110 kilometer i timmen sen sist jag skrev. Vet inte hur jag ska hinna dela med mig av allt jag upplevt, men jag ska försöka göra mitt bästa.

Jag har gjort debut i lite större stafettsammanhang. En OS-stafett. Tror att jag inte riktigt förstått det än. Jag fick gå en andrasträcka som minst sagt gick i ett rätt raskt tempo. Och precis som någon kommenterat i det förra inlägget så var det verkligen inte några blåbär jag ställdes mot. Innan min start hade jag stora förhoppningar om att jag skulle kunna hänga på någon fin rygg. Tyvärr insåg jag ganska snabbt att det skulle bli tuffare än så. Stundtals var det ganska jobbigt att få se flera andra lag passera. Men jag försökte verkligen att göra mitt eget lopp, ta mig från punkt A till punkt B så snabbt som möjligt istället för att gå med så länge jag orkade, få en riktig mjölksyrechock och sen krypa fram till växling. Kort och gott - jag gjorde mitt bästa för dagen. Jag åkte så fort jag bara kunde.

Direkt efteråt var jag otroligt besviken på mig själv. Jag ville så otroligt mycket mer! Kanske hade jag lite för höga krav på mig själv..? Hur som helst så känns det betydligt bättre nu. Jag har insett att jag åkte rätt bra trots allt. Och jag är nöjd med min insats. Det var faktiskt världens bästa klassiska åkare jag ställdes mot. Jag kunde nog inte begära så mycket mer av mig själv än vad jag presterade den där dagen. Speciellt inte med tanke på den uppladdningen jag haft. Och hur coolt var det inte att bara få vara med?!! Och att ha med sig att man varit i ledning i en OS-stafett (även fast det tyvärr inte varade speciellt länge den här gången) :-) Dessutom är jag nu många erfarenheter rikare! Finns nog inga gånger som man lär sig så mycket som när det inte riktigt går som man har tänkt sig.

Idag har jag varit på ett besök till Whistler. Kom på att jag var sugen på en ny frisyr så jag tog tag i saken och skaffade mig en Kanadensisk. Förstår att ni måste vara nyfikna på hur en sådan ser ut och svaret är: kortare. Jag trivs!

I övrigt så blir det rätt mycket ensamtid här borta. Jag har fortfarande inte umgåtts speciellt mycket med de andra i laget eftersom jag varit lite halvers sen i tisdags. Nog för att jag "bara" varit täppt i näsan och lite snuvig, men det är dumt att riskera att smitta ner någon annan som har roliga OS-starter kvar. Här är vi faktiskt rädda om varandra :-)

Precis inkommen från ett regnigt Whistler!

Fina skiddagar!

Medaljerna fortsätter att trilla in i den starka svenska truppen. :) Nyss fick Charlotte och Haag ett finfint silver när dom bjöd på en ruskigt bra och spännande teamsprint. Är verkligen grymt kul att få vara med och uppleva all idrottshistoria på plats. Jag njuter.

För min del har de senaste dagarna fyllts av fin skidåkning. Det är så otroligt vackert här och stekarvädret gör inte den saken sämre! Jag har även hunnit med att heja på några tävlingar och besökt mysiga Whistler. Det enda som känns tråkigt just nu är att Jeppe blivit sjuk igen och har nu åkt hem. Det är trist att lite snuva kan förstöra så mycket för en skidåkare. Våra kroppar måste vara 100% frisk för att vi ska kunna vara på arbetet. Det är bitvis en ganska extrem värld vi lever i, men som verkligen är värt allt när det väl går bra.

Och vet ni, igår träffade jag Kungen, Drottningen och Prinsen. Det kanske blir årets händelse! ;) Riktigt trevliga människor är det. Mormor, nu blev du väl imponerad?

10:a på OS

Jag blev 10:a på OS. 10:a! Hade någon sagt detta till mig innan den här säsongen startade hade jag förmodligen tolkat det som ett skämt. Men tänk vad mycket som kan hända. Drömmar blir till verklighet, det går bara olika fort. En del tar trappan och andra tar hissen.

Visst har även jag större drömmar än vad jag upplevt hittills, men idag presterade jag bland det bästa jag kunde göra med mina egna förutsättningar, det var stort. Jag lever ett liv jag längtat efter och jag känner obeskrivligt stor glädje i det jag gör. Jag åkte till och med och njöt från prologens start till mål idag. Kanske var det just för att formen känns väldigt bra, vädret var det bästa på länge, humöret var på topp, spåren var fina, publiken var gigantisk och fem riktigt tjusiga ringar prydde den mäktiga stadion.

(Bilden är från Mt Washington och vårt uppladdningsläger)

Nu köööör vi!

Dagen har bjudit på skidtestning och åkning på banan. Allt har fungerat väldigt bra. Sen har benen knådats och skakats lite lätt av vår fysio, dom känns pigga. Så nu är det bara att gasa och köra imorgon. Det låter väl inte så svårt..? :) Jag ska göra mitt bästa och kriga hårt!

HEJA SVERIGE!

På plats i OS-byn!

Nu befinner jag mig i OS-byn. Det känns superhäftigt att dom byggt upp en liten stad enbart för den här tävlingen. Jag tror jag behöver nypa mig själv i armen ett par gånger till för att förstå att JAG verkligen är på OS. Det här är inte längre någon dröm! Ett av de största målen jag haft sen jag var en liten liten tjej har faktiskt gått i uppfyllelse. Fast jag måste erkänna att ibland när jag sitter och funderar över den här vintern så kommer jag på mig själv med tanken att "jag är ju faktiskt riktigt grym". Allting har bara gått så fort sen i julas då jag fick hoppa in som reserv i Tour de Ski, så jag har knappt hängt med själv. Jag har bara kört på med inställningen att "idag ska jag göra mitt bästa" och det verkar fungera bra.

Idag har jag varit uppe på skidstadion. Det var häftigt att kliva in där. Jag förstod att detta inte är någon "vanlig" tävling när jag mötte de gigantiska OS-ringarna i statyform som finns mitt på stadion. De såg så mäktigt ut och jag får nästan gåshud när jag tänker på att jag ska få tävla på den arenan.

Jag körde ett bra fartpass idag och kroppen känns bara piggare och piggare för varje dag. Det lovar gott inför onsdag. Känslan som finns inom mig präglas av att stort lugn med en extra krydda av självförtroende. Till och med en av representanterna från ett stort skidmärke kom fram till mig idag och sa "You always looks so relaxed". Det var ju faktiskt lite roligt att höra :-)

Vilodag med busväder och bullbak.

Idag har jag haft vilodag. Det var skönt, men attans vad seg man blir av att vara inomhus när det är riktigt busväder ute, som ett sömnpiller.

För att sysselsätta sig med någonting roligt och göra kamraterna glada så satte jag och Ida igång med ett stort bullbak. Det blev riktigt smarrigt och det var också väldigt uppskattat av alla hungriga skidåkarmagar.

På eftermiddagen så tog hela gänget en promenad till skidstadion för en fika. Tänk att det är svårt att hålla sig borta från spåret även på vilodagarna ;) Jag njöt av en god varm choklad som kanske smakade lite väl mycket sirap för mina svenska smaklökar. Nu tror ni säkert att vi bara gottar oss här borta, och det gör vi ju faktiskt, men inte enbart :) Har även hunnit med en massa tvättande och fått välbehövlig massage.

Intervaller i sällskap med en stark tränare.

Intervallerna gick bra, jag var snabb och stark. Kände mig faktiskt mycket piggare i kroppen än vad jag gjort de senaste dagarna, vilket skvallrar om att formen är på ingång! Tyvärr var det ingen sol i ögonen denna onsdag, snarare snöoväder. Men det positiva är att det är bra att få träna på att åka skidor i alla fören och väder. Sen är det väl dumt att bli bortskämd med "stekardagar" 365 dagar om året, då skulle man väl aldrig uppskatta den energigivande solen på samma sätt!?

Måste göra ett stort erkännande idag. Min tränare är visst i grym form. Kanske inte så konstigt med tanke på att han för tillfället tränar mer än oss aktiva. Jag som hade planerat att knäcka honom, men kanske har jag underskattat hans kapacitet..? Kan det vara så att en comeback är på ingång? Hur som helst så får kan klart godkänt som jagare i spåret, för visst fick han fart på mina ben. Dagens höjdpunkt uppstod när jag lyckades spurta ifrån honom, så det får bli hans hemläxa!

Jag hänge läpp ett tag, men oroa er inte, nu är jag glad igen.

Hoppas på en revansch snart igen!

Solen i ögonen!

En ny spännande och vacker plats upptäcks, denna gång befinner jag mig i Mt Washington på Vancouver Island där träningen för tillfället varvas med ett 1000 bitars pussel där hela tjejligan just nu är involverad. Det är perfekta skidförhållanden här och solen värmer skönt i mitt ansikte om dagarna, samtidigt som kroppen jobbar hårt i spåret. Formen känns okej, inget wow ännu, men det kommer till nästa vecka, för nu ska jag släppa upp lite på träningen.

Imorgon ska kroppen äntligen få plågas igen, då blir det intervallkörning för hela slanten och min plan är att knäcka Magnus (som påstår sig ge mig en match)! :D Så vi får väl se vem som är starkast!

En tävling som gav sug efter mer!

Vilken dag vi haft här i Canmore, och inte minst, vilken fin svensk dag det blev!

Ni som såg på TV kan knappast ha gått miste om vilka toppenförhållanden som det bjöds på idag. Det var underbart!

Själv kände jag mig pigg och i form, satsade hårt från start i prologen. Kanske lite väl hårt. För i sista brantbacken innan utförskörningen drog jag på mig rejält med mjölksyra. Det liksom bara small till. Kanske är det lite av höjdens charm? ;) Så jag tappade ganska mycket i tid (nästan 7 sekunder) på bara utförskörningen och upploppet. Vilket gjorde att jag förändrade min taktik inför kvartsfinalen. Istället för att köra på från start höll jag igen för att spara krut till upploppet. Kände tyvärr inte att jag fick till något bra flyt och så här i efterhand tycker jag själv att jag fegade lite. Så till min OS start så kan ni räkna med att jag kommer vara en tuffare Magda och ta för mig mer! För vem kommer ihåg en fegis!?

Det var en väldigt lärorik tävling och jag tar med mig många nya erfarenheter och allt positivt jag upplevt idag. Min kropp känns i form (men jag fick inte riktigt ut det som jag hoppades på), jag slog personbästa i prologplacering med en fin 6:e plats, jag klarar även av att tävla på hög höjd (något som jag aldrig gjort förut), och jag är väldigt nöjd med mitt upplopp i kvartsfinalen där jag kände mig väldigt stark. Vem vet hur det hade kunnat sluta om det hade varit 20 meter till...?

Imorgon bär det av mot näst sista anhalten, Mt Washington, för sista uppladdningen. OS närmar sig med stormsteg och jag längtar verkligen mer än någonsin efter att få göra min start där!

Jag diggar stället!

Nu har jag varit ute och testat sprintbanan. Rackarns alltså, jag gillar den! Fina diagonalbackar och ett upplopp som borde passa mig som handen i handsken. Det gäller bara att hitta flytet och åka som jag brukar (fast gärna lite snabbare såklart). Då tror jag det kan gå riktigt fort i morgon. Hur som helst, jag är laddad och taggad för att kötta! :D

Dessutom ska jag inte glömma bort det viktigaste av allt; jag ska NJUTA! Det är nog inte ens möjligt att göra någonting annat här..

Hello Canmore!

Nu har även jag och Ida anlänt till Canmore. Än så länge har jag inte upplevt så mycket mer än sängen och hotellfrukosten, som varit klart godkänt. Utsikten från mitt fönster skvallrar om att det här stället inte alls är så dumt! Bergen som omringar oss är riktigt maffiga och vädret består av den största solen jag sett på länge. Snart ska jag och min rumskompis Ida knyta på oss joggingskorna för att rasta benen och utforska staden lite mer.

Nu är vi bara två längdåkare kvar i Apex!

Nu är det bara jag och Ida som är kvar av oss aktiva i vårt gigantiska stuga + vår duktiga kock och fysio. Gänget som ska åka 10 km fritt i helgen har alltså åkt lite tidigare (nu efter lunch). Det kommer kännas lite tomt eftersom stämningen här verkligen varit avslappnad och på topp, men den får ikväll kompenseras med en riktigt god middag och avkoppling framför brasan i det härliga sällskap som är kvar. Men redan imorgon ansluter även vi till resterande truppen som befinner sig i Canmore. :-) Jag längtar och ser med spänning fram emot nästa stopp på detta äventyr!

Idag har vi åkt ett lugnt klassiskt 2-timmarspass i finväder. Det var helt kanoners, fast kroppen kände av den tuffa träningen sen igår. Så jag och Haag tog det ännu lite lugnare, pratade om livet och njöt lite extra. Det får man också göra ibland. Så länge det inte blir för ofta!

I eftermiddag ska jag och Ida ner till ett gym för att köra styrka och sen blir det lite löpning efter det.

Jag kan andas tunn luft också! :-)

Nu är mitt första intervallpass på drygt 1900 meters höjd avverkat! Och det gick faktiskt betydligt lättare än vad jag trodde det skulle göra. Vi körde 6*5 minuter på en fint kuperad bana, där varannan var A3+ belastning. Kroppen kändes pigg och det var riktigt roligt att trycka på med fart igen. Den största skillnaden jag upplevde var att när man åkte så man fick mjölksyra (på A3+), så var det lätt att man fick mycket mjölksyra. Men det var en riktigt skön känsla att veta att kroppen hänger med och att jag klarar av att åka snabbt även på höjd.

I eftermiddag blir det ett lugnt pass i den fina naturen och då ska jag minsann låta kroppen få återhämta sig från dagens hårdkörning. Men andra ord - det blir lugna puckar!

Den här fina vyn är fotad av Haag från vår balkong en tidig morgon :-)

Vilodag i finväder!

Idag har vi haft vilodag här borta. Var nästan lite otur att det var just idag för vädret har varit helt underbart. På morgonen satt jag, Ida och Haag ute på vår stora balkong och bara myste i solen. Fick riktiga vårkänslor när till och med snön droppade lite lätt från taket och solen värmde mitt ansikte.

På eftermiddagen har vi varit ner till Penticton för att kika i lite butiker och ta en fika. Jag hittade dessutom en tjusig hatt som jag blev lite förälskad i..

Imorgon är det dags för första intervallpasset här uppe på höjden. Det ser jag med spänning fram emot! Jag återkommer med rapport om den nya upplevelsen.

Men nu väntar en god middag. So long!